Tack för allt, kära svärmor
I natt somnade svärmor in. Märkt av lungcancer orkade hennes kropp inte mer och bestämde sig för att sluta. Ett liv som pågått i sextiosex år är, helt abrupt, över.
Nu får ingen av oss längre se henne skratta, prata om sitt, leka med barnbarnen. Hon finns inte längre där, på andra sidan telefonen eller i sin lägenhet, pysslande med sitt. Hon kommer inte mer på besök eller ringer. Hon finns inte där, vid internet-chatten. Min svärmor, en mamma, en syster och en mormor är borta – ur många människors liv.
Hon var en varmhjärtad och oerhört snäll människa. Aldrig att hon fördömde eller gav dåligt samvete. Hon var rak och ärlig utan att vara burdus eller småaktig. Min svärmor var en människa som det var behagligt att vara med, för det var alltid avspänt och naturligt. Jag tror att Gud ville ha henne för sig själv och berövade oss henne alldeles för tidigt. För sådana människor är sällsynta, på tok för sällsynta.
Den förbannade kräftan blev din och vår olycka. Så mycket tid, så många år tillsammans med dig som den berövade oss och dina barnbarn. Och den berövade din tid att se dem växa upp.
Vila i frid, kära svärmor. Vår sorg och saknad är svår och smärtsam, men vi känner också glädje över att din kamp blev kort, utan smärta eller förnedring – sådan som vi önskar oss själva den dagen då vi själva når vägs ände. Ditt minne är kärt och vi tänker på dig så som du var – en källa till så mycket kärlek, glädje och skratt.
Liknande inlägg:
Om du har synpunkter kring detta inlägg, lämna då gärna en kommentar eller prenumerera på ett RSS-flöde och få framtida artiklar i din RSS-läsare.
Vilken vacker hälsning till din svärmor.
Jag beklagar verkligen sorgen. Ta hand om dig och de dina.
/Fru Krona