Reser ifrån
Jag, som är ett barn av sent sextiotal, var ung och osäker under åttiotalet. Musik var en viktig ådra för känslor och insikter och ett av de musikband som format mig är Adolphson-Falk. Och även idag när jag lyssnar på deras låtar så imponeras jag fortfarande över deras texter. De här texterna innehåller så mycket djup, samförstånd och kunskap. Om hur det är att leva, allt ifrån sorg och osäkerhet till vildaste glädje och beslutsamhet.
Duon Adolphson & Falk var ett av de 80-talsband som satte djupa spår i svensk musikhistoria som syntpionjärer. Med sju album och ett flertal guldskivor bakom sig så har nästan ingen missat deras klassiska låtar som ‘Blinkar blå’, ‘Mer Jul’, ‘Ifrån’ och ‘Stockholmsserenad’.
Just låten ‘Ifrån’ ger mig fortfarande gåshud. För mig handlar texten om att inte skjuta upp saker och ting. Livet är här och nu. För du blir äldre och du kommer att dö. Hur mycket tid har vi kvar? Det vet ingen av oss.
Så det är i sig en insikt om att du bör ta tag i dina drömmar NU och börjar leva dem NU. Du har ont om tid. För vi reser ifrån.
Jag publicerar texten från ‘Ifrån’ här. Och jag länkar till ett annat ljuvligt stycke av de båda herrarna.
Genom nattens djupa mörker ser jag ljusen utanför.
Är det dunket emot rälsen eller mitt hjärta som jag hör?
Jag är långt från mig själv, och jag har inget givet mål.
Jag reser inte till nånting. Jag reser ifrån.
Hon var vacker som en morgon. Hon var lycklig när jag kom.
Men med tiden växer tvivlen, som man inte låtsas om,
tills man når till den gräns, då ömhetens ord blir ett hån,
då man inte reser till nånting, då man reser ifrån.
Varför måste tågen gå? Jag undrar varför? En ny natt, en annan plats,
men det är alltid samma resa jag gör.
Ibland står tiden nästan stilla, men lika plötsligt rinner den bort.
Mellan förväntan och förtvivlan är steget alltför kort.
Så man faller utan nåd, men man värjer sig i någon mån
genom att inte resa till nånting, genom att resa ifrån.
Varför måste tågen gå? Jag undrar varför? En ny natt, en annan plats,
men det är alltid samma resa jag gör.
Men man får inte sörja länge över det omistliga man mist.
Vi ska ändå alltid förlora våra största segrar till sist.
För vad vi har är ett liv, där allt som vi får är ett lån,
och där vi inte reser till nånting, där vi reser ifrån.
Vi reser inte till nånting. Vi reser ifrån.
Liknande inlägg:
Om du har synpunkter kring detta inlägg, lämna då gärna en kommentar eller prenumerera på ett RSS-flöde och få framtida artiklar i din RSS-läsare.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.
Lämna en kommentar