Nu eller aldrig
Vi människor tenderar att leva våra liv som om det aldrig skulle ta slut.
Varför gör vi så? Varför tar vi inte vara på vår tid bättre, våra relationer och ser till att leva fullt ut – varje minut?
Oftast måste det hända något dramatiskt i våra liv för att vi verkligen ska glädjas över livet – att bli sjuk eller att någon närstående avlider. Kanske att komma undan med blotta förskräckelsen i en olycka.
Jag såg filmen ‘The bucket list’ i helgen. Den är tänkvärd. Kort sammanfattat så handlar den om två män som både får diagnosen dödlig cancer. De får beskedet att de har sex månader kvar, ett år med lite tur. Hur hade du reagerat på ett sådant besked?
Edward Cole och mekanikern Carter Chambers lever i varsin värld. Deras vägar korsas när de får dela rum på ett sjukhus och snart upptäcker de att de faktiskt har två saker gemensamt: en önskan att använda den tid de har kvar till att göra allt som de alltid ha velat gjort innan de lämnar jordelivet samt ett begär att hitta sig själva. Tillsammans gör de sin livs resa och under resans gång blir de vänner som lär sig att leva livet.
En mycket tänkvärd film med två av mina favoritskådespelare. Kan det bli bättre?
Läs även andra bloggares åsikter om Film, Livet, Själen, Döden
Liknande inlägg:
Om du har synpunkter kring detta inlägg, lämna då gärna en kommentar eller prenumerera på ett RSS-flöde och få framtida artiklar i din RSS-läsare.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.
Lämna en kommentar