Magdans
Aristoteles sa redan sexhundra år före Kristus att ‘själen är luft. Luften vi andas ger oss själ, liv och medvetande‘. Andningen är bron mellan kropp och själ.
Du ska försöka fylla ditt liv med så bra andning som möjligt. Varje cell i kroppen behöver syre och en fjärdedel av syret i varje andetag används för att nervsystemet ska fungera.
Det är lätt att tro att andningen bara är till för att underhålla kroppen. Men med en medveten andning så kan du öka närvaron i nuet, skärpa dina sinnen och börja att tänka i nya banor.
Inandningen kallas Qi i Kina, Prana i Indien och Pneuma i Grekland – gamla kulturer har alltid känt till att andningen är viktig. Men i dagens västvärld så andas vi vanligen ytligt – uppe i bröstkorgen. Det är en ansträngande andning som kräver mer energi än den avspända magandningen. När vi andas med bröstet blir andningen automastiskt snabbare, vi får i oss mindre syre, blir av med mindre slaggprodukter eftersom blodkärlen för gasutbyte finns koncentrerad främst i nedre delen av lungorna. Slaggprodukter leder till en surare miljö i kroppen och kan ge muskelbesvär och värk.
En ytlig snabb andning kallas också kamp- eller flyktandning. Den skapar stress, löser ut fetter i blodomloppet och skapar olust. Att bukandas, däremot, har en lugnande och avspännande effekt, den får din kropp att ‘tro’ att allt är lugnt och inga faror hotar. Även att gäspa är oerhört positivt – en gäspning syresätter, piggar upp och minskar spänningarna i kroppen. Se bara på en katt som sträcker sig och gäspar stort. Att andas in genom näsan hjälper oss ytterligare att andas rätt.
Sträva mot att försök att andas med 6 till 10 andetag per minut – det skapar en djup känsla av lugn i kroppen. Lär dig att andas bättre och du kommer att få tillbaka mer psykisk och fysisk energi.
Liknande inlägg:
Du – en rebell?
Egoismen råder. Jag, mig och mitt gäller. Hur är vi egentligen som medmänniskor?
Omtanken och empatin – var har den tagit vägen? Hur ofta sätter vi någon annan än oss själva i det första rummet?
Läser jag tidningen så får jag ständigt bevis på att vi människor hånar, hatar och hotar varandra. I värre fall kränker, misshandlar och slår ihjäl.
Ligger det i tiden att vara känslokall? Att inte le och hälsa på varandra? Att inte lära barnen att den största lyckan i livet uppnås i att ge – inte i att ta?
Sångaren – Tomas Öberg – i gruppen ‘Bob Hund’ lär ha sagt att ‘det enda verkligt rebelliska en modern människa kan göra är att uppföra sig exemplariskt mot sina medmänniskor‘.
Jag vill ta mig tusan vara en rebell ut i fingerspetsarna! Och tänk om vi alla försökte vara det.
Liknande inlägg:
Meningslöshet och hopplöshet
Varför gör ni så här mot barnen?
Jag mår illa. Illa så jag bara kan av hela den usla, unkna vuxenvärlden som som bara överhuvudtaget kan göra barn så ont.
En glad pojke på väg till sin första skoldag får sin fot bortsprängd av religiösa dårar. Hur kan de göra så?
Det är helt enkelt omänskligt. Och de som gör barn illa är de mest lågtstående av alla. Och det stärker mig i min insikt att alla religioner inte är kärlekens religioner.
En helt sekulär värld hade varit välgörande för alla. Inga som slåss i religionens namn eller ursäktar sig i densamma. Där ansvaret för var och ens handlingar är det egna. Där det inte finns en personlig agenda för att nå något fiktivt paradis bortom döden. Där vi istället vet att allt vi gör i det här livet ekar i evigheter.
Att överhuvudtaget tro på en gammal dammig bok skriven av inskränkta förhistoriska personer – är det inte oerhört korkat? Och därmed som direkt följd förneka och utesluta människor för att de är olika? Det är en skam för mänskligheten.
Tidningar och TV:s nyheter ger mig inget direkt hopp för människan. Krig, mord och misshandel. Jag, mig och mitt. Avsaknad av medkänsla, empati och omsorg om andra.
Nej, idag känner jag mest hopplöshet.
Liknande inlägg:
- Om det var din unge?
- Entropi i vardagen
- Storheten i att vilja
- Frivilligt fängslad
- Värden och värderingar
